Ja då var ännu en jobbig dag på väg att ta slut. Idag så avlivades min lilla gubbe, Al Capone .
Han skulle bli 19 år den 5e juli.
Det gick lugnt tillväga sades det , jag var ej med men fick vara med och lasta eftersom han kan vara mycket svårlastad. Men idag så gick han bara på.
Han stog och lade sitt stora huvud i min famn när han märkte att jag var lessen och grät.
Det är så hemskt att behöva ta ett sånt beslut , att vara bödel och betämma villken dag som ska bli din sista. men det är ju det som följer när man har djur.....
Jag vill bara tänka på att han var nog den mest coola häst som jag ridit, inte rädd för nåt och då menar jag inget!
Visst han visste hur han skulle reta gallfeber på mig men också hur jag ville ha det han var aldrig dum mot nån, han har aldrig bitit el sparkat nån .... men hans speciallitet var att buffa med huvvet....
Isomras var han "pappa" till 2 ettårshingstar som gick med han och han fostrade dom ....helt super...
Jag älskar dig min lilla gubbe och nu har du inga smärtor och gallopperar på gröna ängar....
Kom att tänka på en sång som mamma jämt sjöng för oss när vi var små, då förstg jag inte innebörden ....
En sliten grimma hänger i sitt stall,
en blanknött sadel ligger på sin pall.
Frågar du varför jag lessen är ,
blir mitt svar min ponny borta är.
Min ponny nu nått slutet på sin färd ,
hans hovtramp hörs nu i en annan värld.
Han på klöver ängar går i vall,
nu jag sitter ensam i mitt stall.
Ja den är riktigt sorglig...
Pöss
Jag sjöng den med när jag var liten, och förstod faktiskt inte innebörden av den då. Men den rullar ju alltid på alla stallfester(på gott och ont).
SvaraRaderaDet är så jäkla jobbigt att ta bort sin häst och vän. Men han fick ju resa av en orsak, han var inte frisk och hade ont. Då är det barmhärtigt att låta honom fara.
Men visst gör det ont ändå. Skönt på ett sätt att du har den lilla att lägga energi på nu i allafall.