Ja det får man nær man ær en pendlare, då hinner man tænka mycket och analysera och vrida och vænda på det mesta. Ibland ær det bra och ibland mindre bra....
Ja jag kan erkænna att jag ibland tænker før mycket(kan man det?)
ja , jag grottar in mig och fasar och ser en massa møjliga /omøjliga senarion... bra? næe inte jæmt.
Speciellt nu nær vi ska på begravning på fredag med, då kør de igång mycket....tænker mkt på de på min biologiska pappas sida.Och på min "riktiga" far, lever han ? saknar han mig? vet han att jag ænns exixterar?undrar han inte hur barnbarnen ær?
Vi har inte talats vid sen -97.
Eg ær vi inte osams, men jag var såå trøtt på att det var upp till mig att vi skulle ha en kontakt och då kan det kvitta om det inte ær ømsesidigt.
Och dessutom så har jag gjort upp med han om vad jag kænnt och tyckt om min uppvæxt och hans frånvaro. Det ær skønt før det gnagde i mig då. Men de fick jag ur mig typ 91.
Før førældrar får væl ingen info om deras barn dør, (vuxna alltså) som barn får , en kallelse till boupptæckning.
Jag hade tur som en tokig som fick en "till" far Jimmy , som har vart som en far før mig. Det ær ju nåt man blir, efter att (førsøkt) uppføstra/jaga på stan/tygla...... osv osv...hjælpt med barn/hus/bil och jaaa listan kan gøras mils lång!
En mycket tålmodig man! Pøss på dig!
oj oj va djup jag blev hær då....
Pøss pøss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar